Kent - Ensammast i Sverige

Ner från minus femtio grader
Mannen bredvid stinker svett
Vi går ner i varma mörker
Jag gör dig arvlös på en servett
Och jag ser dig på terminalen
Som en hägring en Prada-klon
Jag har gömt behov i sjalen
För just en sån här otänkbar situation.

Jag gick långsamt fram mot bordet
Med min avvaktande blick
Över munnen mitt i orden
slog du till så hårt det gick
Och jag såg hur du tyckte om det
Från nästan bottenlös tristess
kom det kärleksvarma våldet
och vinet spills blir bleka rorschach-test.

Jag ser nån vid ett rödljus
Samma NK-paraply
Och nånstans i min plånbok
glöder en post-it från -97
Där tio kulspetsblå små siffror
skriker våga utan ord
Men ögonblicket glider undan
som skuggorna från små grå lätta moln.

Jag ser din rygg från taxin
fast jag vet att du har flytt
från det kalla, tysta landet
Jag stampar torkarbladens rytm
Och jag minns ingenting som hände
men jag kallsvettas ändå
VM i att hålla färgen tyck synd om mig
jag är ensammast i Sverige.

Och jag drog med dig i mitt fall
Och sen gled jag bara undan
Så förlåt, förlåt för allt
För min förbannade kluvna tunga
Jag har ett foto någonstans
Där vi är drottningar och kungar
Nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
Och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Och det har varit en lång, lång natt
men jag är glad att mina tårar
är behärskade och lugna.



Vad jag presenterar är en version av hur man kan tolka låten. Jag känner att denna tolkning enbart delvis stämmer, där finns ett par inkonsekventa sångrader om man accepterar nedan tolkning.

Den inleds klassiskt Kentlyrik, "Ner från minus femtio grader", antyder på ett förhållande mellan två situationer där ena partnern (i ett förhållande) är oerhört kylig men sen går till normal temperatur (dvs bete sig vanligt), men då blir partnern ändå inte snällare/bättre för han-"mannen bredvid stinker svett", en metafor för att han är en ulv i fårakläder, "bredvid" används som ett svagt ord för mannen i hennes liv. "Vi går ner i varma mörker", värme positivt, mörker negativt, en sorts falsk positivitet för att visa att det är en trygghet att leva med honom (som med vilken annan partner skulle jag tro) men en falsk sådan för värmen är inte god, värmen finns i mörkret.

"Jag gör dig arvlös på en servett", kan vara att den är så pass betydelselös att man inte bemödar sig med annat än att 'känslomässigt göra någon arvlös' och det på en servett. Hon ser sin man "på terminalen", bara ett annat sätt att säga när hon ser honom (tänker på honom) eller att tryggheten han ger henne är en 'Prada-klon', innehar inget annat än ytlig pålitlighet. Han "ser dig på terminalen som en hägring, en Prada klon". Nästan bokstavligt, en Prada-klon har inget värde förutom att utsidan liknar något som har värde. Därför blir 'en Prada-klon' en metafor för en hägring. Och en person som är så svag och falsk som en som slår sin partner -är lik en 'Prada klon'. "Jag har gömt behov i sjalen, för just en sån här otänkbar situation". Det som händer senare i låt-texten är en otänkbar situation (anspelar på våld i hemmet), dem 'gömda behoven' är överlevnadstankesätt eller överlevnadsbeteenden som gör det uthärdligt att stanna i förhållandet.

Man landar i andra versen med "över munnen mitt i orden slog du till så hårt det gick", indikerar ett fysiskt aggressivt förhållande. Alternativt kan det menas med en verbal våldsamhet (som är lika illa som fysiskt våld). Men senare i vers två så går dem in specifikt i en situation där det "kärleksvarma våldet" gillas av motparten kanske grunden till det är för det är "bottenlös tristess" där någonting, vad som helst, behövs för att göra en grå vardag färgsprakande -även om det är destruktivitet som utlöser det. "vinet spills och blir till Rorschach test", emotionen ska väl antydas vara att beteendet som ledde till att vinet spilldes ut beskriver någon som skulle behöva göra ett Rorschach test.

Därefter i vers tre får man en glimt av en tankebana av partnern som blir slagen, en dröm om en person, en svunnen kärlek. Först nämns personen för att en annan har "samma NK-paraply" och därför påminner om personen. Också "någonstans i min plånbok" ligger en "post-it från -97" där det finns ett nummer till denna person. Sedan använder dem sig av kontrast för att öka den känslomässiga betoningen på "skriker" genom att avsluta föregående mening med "kulspetsblå små siffror". Något litet som är så starkt känslomässigt att den "skriker våga utan ord". Men såklart så "ögonblicket glider undan" och med en metafor till "små grå lätta moln" lämnar vi den tankebanan.

I vers fyra åter igen får vi en glimt av tankebanan, en vilja att 'råka stöta på' personen som partnern drömmer om får denne att "ser din rygg från taxin" men hon/han vet att han/hon inte är där för "du har flytt från det kalla tysta landet". Här trängar en oerhört stark känsla igenom, 'det kalla tysta landet' där våld är ignorerat (av kalla personer) och är förbisett (av tysta personer) -det är en metafor för Sveriges befolknings synsätt på våld i hemmet samtidigt som det är en känslosam bild av Sverige klimatmässigt. Sedan "stampar torkarbladens rytm" är en dold metafor för att det regnar och hon/han står och tittar bort mot ryggen hon/han trodde var honom/henne. Regn som i så många andra låtar menas naturligtvis att det är ledsamt, ensamt.

I vers fyra späs bilden av svenskar på genom en metafor till ett "VM i att hålla färgen", den som håller mest inne och inte visar sina sanna känslor vinner. Men trots det, individuellt, vill vi att folk ska "tyck synd om mig för jag är ensammast i Sverige". "Och jag drog med dig i mitt fall och sen gled jag bara undan" anspelar på att personen tappade fotfästet och istället för att ta hand om det ensam så drog on/han med sig partnern och när dem nått botten så lämnade han/hon partnern att ta hand om sig själv. "så förlåt förlåt för allt för min förbannade kluvna tunga", en enkel en, bedjan om ursäkt för alla lögner (som antagligen var det som drog dem båda neråt). Sen sätter denna mening även stämningen väldigt lågt för att sedan i nästa vers börja längta till en svunnen tid med hopp och kärlek.

I vers fem, berättaren menar att hon/han har ett foto någonstans på personen (mentalt i minnet eller fysiskt i ett gammalt fotoalbum), ett positivt minne eller ett foto i en positiv situation med denna människan för i fotot är dem "drottningar och kungar". "Det har varit en lång lång natt" kan återigen tolkas fysiskt att personen var uppe hela natten och letade efter gamla bilder eller bara en anspelning på att hon har letat länge tidsmässigt eller att det kändes som en evighet för personen. "nu ligger bilder överallt" anspelar på ett nästan kaotiskt letande efter personen och menar sedan att fotona är från en svunnen tid (känsloförknippat med en längtan tillbaka) för att "gamla ansikten är unga" -han är gammal nu men bilderna visar unga människor. Och dem positiva känslorna som var förknippade med den personen "känslor som är försvunna", är nu borta men det hindrar inte henne från att leta efter det som en gång var så positivt i hennes liv, kärlek (och förmodligen utan våld). Och den enda tröst 'den ensammaste personen i Sverige' har är att hennes "tårar är behärskade och lugna". Hon säger att ja hon är ledsen och deprimerad, utgör sig till martyr, men låtsas som om det är ok och bra när det egentligen inte är det, för att erkänna detta för sig själv skulle kräva att hon ändrar sin situation och inser vad hon har accepterat hänt mot henne, vilket hon inte klarar av.

Fruktansvärt emotionell sång som kortfattat handlar om en försvunnen kärlek där personen nu är i ett våldsamt förhållande och längtar tillbaka till tiden med den försvunna kärleken. Låtens text visar också en kort men stark bild av ignorans och förbiseende av inställningen vi har till våld i hemmet i Sverige. Helt fantastisk låt.